Som om en symbol av en fitta inte skulle vara representativ nog för den kamp som faktiskt råder i hela världen idag?

Projektledare Mye äter lunch och besvarar tidningen Elle varför vi envisas så med att fortsätta vurma för Fittor och Vaginor.

Det är Fredag, klockan är ett, lunchmötet är över och magen kurrar. Jag går till mitt favvolunchställe och beställer en sallad. På bardisken ligger en trave med tunga modemagasin. Jag bläddrar igenom Elle. Stannar vid en artikel om Mannen som hatar mode. Artikeln handlar om något i stil med att tyckandet om mode är beroende av personens kön. Men det är inte det som intresserar mig. Det är en mindre spalt som avslutar den artikeln som fångar mig. "Saker som vi kanske inte ogillar. Men verkligen inte förstår."* Här radas en massa saker upp. På typ tredje plats står det "Vaginabroscher. Att ni vill störta patriarkatet kan vi väl förstå. Ner med det. Men att ni fortsätter gjuta vaginor i gips, stickningar och göra dem i borscher fattar vi fortfarande inte."*

Ja, varför envisas vi med att göra konst av fittor?

Vad ska det vara bra för?

Jag undrar varför ingen ifrågasätter midsommarstången. Varför envisas vi med att göra en kuk, klä den i blommor och förklara det med hänvisning till reproduktionen och kärleken. Som om det vore det enda sättet att älska. Som om en symbol av en fitta inte skulle vara representativ nog för den kamp som faktiskt råder i hela världen idag? http://www.vday.org/ till att börja med. Det är min starkaste källa. 5000 Vaginaday-events över hela världen kan inte ha fel.


Årets Vaginadag den 27e Mars kommer att bjuda dig på fotograferade fittor, stickade fittor, muttbroscher och fittig dans. Vi har ingen hejd på symboliken! Till tidigen Elle kan jag bara hälsa att ni är hemskt välkomna att upptäcka anledningen till detta ständiga upprepande av fittor. Vi ses den 27e!

/ Mye Ljungberg,
Projektledare för VaginaDay Stockholm 2010

* (Med reservationer för inte exakt citering då tidningen inte fanns inom räckhåll när detta inlägg författades)